För visst är det så att allt annat än klassisk svensk narkotikapolitik anses som flum och konspiration. Det ironiska är att den dominerande synen på knark i vårt land ofta baseras på gammaldags moral sprungen ur nykterhetsrörelsen och idealet om avhållsamhet.
Så fort någon uttalar sig mot kriminalisering och förbud så bestrids det med full kraft. Att prata om harm reduction eller skadelindring som det även kallas anses som knarkliberalism eller att man kanske t o m företräder mörka krafter. I Sverige är hjälp med rena sprutor eller att inte fördöma missbrukare det samma som att uppmuntra till knarkande. Hur kan det vara så att vår sanning är att alla alternativa metoder är fel och endast leder till moraliskt förfall? Har vi bevis på det?
Bevis finns det i alla fall för att skadelindring är effektivt. I Holland har dem färre narkotikarelaterade dödsfall än i narkotikafria Sverige. Hur kan det vara så? Jo för i Holland kriminaliserar man inte själva bruket och därmed inte missbrukaren. Där fokuseras det istället på hjälp och stöd = skadelindring.
Bloggaren och moderata Malmöpolitikern Christopher Aqurette behandlar detta både på sin blogg och på SVT opinion:
