När ska Sverige vakna? Eller blir det chip i nacken härnäst!? I en skarpsinnig ledare av Moa Berglöf i Sydsvenskan riktas kritik mot hur resurser används för att spåra narkotika i postförsändelser. Hon ifrågasätter om detta verkligen är en effektiv strategi i kampen mot narkotikarelaterad brottslighet. Preliminär statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar en markant ökning av anmälda narkotikabrott det senaste året, där innehav av narkotika står för den största delen av ökningen.
En stor del av ökningen beror på lagändringar som trädde i kraft 2023, där postpersonal och ombud tillåts bryta tystnadsplikten och rapportera misstänkta paket. Dessutom kriminaliserades även försök att beställa narkotika för eget bruk, vilket innebär att mottagaren av ett misstänkt paket kan dömas för försök till innehav. Straffskalan omfattar allt från böter till fängelse i sex månader.
Problemet, enligt Brå och Folkhälsomyndigheten, är att dessa lagändringar har resulterat i ett tidskrävande och kostsamt arbete för både postanställda och rättsväsendet. Brå påpekar att det kan vara svårt att fastställa vem som faktiskt beställt narkotikan, särskilt eftersom det inte är ovanligt att beställningar görs till någon annan persons adress. Detta kräver omfattande utredningsinsatser för vad som i slutändan oftast är små och ringa narkotikabrott.
Folkhälsomyndigheten och ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) har uttryckt kritik mot denna lagstiftning. De menar att det saknas kunskap om effekterna av kriminaliseringen av narkotikabruk och att en utvärdering av både narkotikastrafflagen och förbudet mot eget bruk behövs. En rapport från ESO från 2023 pekar på att kriminaliseringen är ineffektiv, kostsam och skadlig. Istället för att uppnå sitt syfte har den lett till att en stor del av polisens resurser riktas mot ringa narkotikabrott – exempelvis innehav av små mängder cannabis – vilket oftast resulterar i böter.
Rapporten framhåller också att denna kriminalisering framför allt påverkar unga som är på väg att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket kan få negativa konsekvenser för deras framtid. Regeringen har å sin sida motiverat lagändringarna med att de ska slå mot organiserad brottslighet, men ledarskribenten ifrågasätter om detta verkligen är fallet. Det är inte de kriminella gängen som främst hamnar i straffregistret, utan snarare personer utan tidigare brottsbelastning.
Ledaren lyfter fram ett exempel där sex män nyligen dömdes för grova narkotikabrott i Helsingborg, där stora mängder kokain och amfetamin ingick. Detta framhålls som ett exempel på det slags polisarbete som borde prioriteras av både regeringen och polismyndigheten, snarare än att resurser används på att granska små försändelser med narkotika i posten. Berglöf avslutar med att påpeka att narkotikaleverantörer redan har anpassat sig och hittat nya sätt att skicka sina varor, vilket gör insatsen än mer ineffektiv.