Magnus Linton har fått tillträde till DN.s debattsida och balanserar där föredömligt upp mycket av det svammel som tidigare presenterats i DN Insidan. Det gör han med en recension av en bok som han kallar ”..den banbrytande antologin ”Narkotika- om problem och politik”. Boken är författad av en samling erfarna forskare med stor praktik och erfarenhet av narkotikaproblemet. Antologin torpederar den svenska nationalmyten om narkotika, enligt Magnus Linton.
Författarna gör en historisk exposé över svensk narkotikapolitik genom tiderna och förklarar hur ett Sverige som på den tiden var homogent uppbyggt och ganska slutet mot omvärlden kunde köpa Nils Bejerots sanslösa resonemang runt narkotika och därmed skapa den svenska narkotikapolitik som ”saknar motstycke i västvärlden”. Vikten av att ”alla” slöt upp bakom visionen om ”det narkotikafria” samhället var stor, så under flera årtionden var hela samhällsapparaten inriktad på att bibehålla den nationella konsensusen: -Narkotikan ska stoppas. Till varje pris!
Och priset blev naturligtvis högt, eftersom debatten om narkotika stendog och ersattes med samhälleliga ”sanningar”: All narkotika är farlig, därför måste vi se till att alla avhåller sig från att ens prova! Allt bruk av illegala substanser är missbruk! Varje ”missbrukare” är slav under drogen och ska tvångsvårdas om han/hon inte frivilligt går med på behandling etc etc…
En slutsats som forskarna drar i boken, är att den svenska narkotikapolitiken sannolikt aldrig har utvärderats vetenskapligt och att detta resulterat i att den så nödvändiga omprövningen av svensk narkotikapolitik uteblivit. Det kanske mest upprörande är att vissa utredningar tydligen uttryckligen har undanbett sig relevant forskning för att istället vräka pengar över moraliserande entreprenörer, som troget följt den inslagna linjen.
Länkar:
Nu rasar grunden för svensk drogpolitik
Kan svensk drogpolitik liknas med trafikmoralism?
Svensk drogpolitik under luppen
Narkotika – Om problem och politik
