Nyheter

Går det att lita på svensk myndighetsinformation om cannabis?

I ett radioprogram i våras påstods bland annat att ungdomar som använder cannabis blir barnsliga, narkotikadebattören och bloggaren Magnus Callmyr reagerade på påståendet och menade att det var olämpligt att uttrycka sig på det sättet.
Journalisten hade hämtat påståendet i Folkhälsoinstitutets (FHI) faktabok om cannabis och skadeverkningar där Jan Ramström sammanställt forskning. Myndighetens ”bok” om cannabis har under flera år varit vad svensk media har hänvisat till som en trovärdig kunskapskälla.

I samband med att journalisten bakom radioprogrammet nominerades till Stora Journalistpriset för programserien ”Narkotikalandet”, riktade Callmyr kritik mot nomineringen och bestämde sig för att titta närmare på just påståendet om ”barnsligheten”. Han påbörjade en granskning av vad som egentligen stod i FHIs material, och det som framkom är något som ställer en hel del obekväma frågor för svensk myndighetsinformation om cannabis.

Påståendet om barnsligheten i FHIs information beläggs med ett citat ur en artikel publicerad i en vetenskaplig tidskrift år 1987 av en svensk narkotikaläkare:
”Det sammanfattade intrycket är, utifrån kliniska observationer, att tonåringar som använder cannabis ”sover bort” sina tonår. Ofta utvecklas de inte i samma takt som sina jämnåriga, utan förblir barnsliga och osjälvständiga”.

Granskningen av den artikeln leder sedan vidare till två vetenskapliga sammanställningar. En av dessa är en bok från 1987 där den svenske forskaren och narkotikadebattören Thomas Lundqvist är en av två författare. Den andra är en bok från amerikanska NIDA publicerad år 1981.

NIDAs bok från 1981 är en sammanställning av 17 individers berättelser om tonårstid och om cannabisanvändning som sedan tolkas utifrån ett psykodynamiskt perspektiv, en metod som enligt Magnus Callmyr inte ger underlag för några generaliseringar, och en bok som inte heller påstår det som sägs om barnsligheten i FHI:s material.

I boken där Thomas Lundqvist varit inblandad påstås ”(…) marijuanamissbruk skulle kunna bryta den normala pubertetsutvecklingen. Riskerna med marijuanamissbruk i tonåren skulle vara att individerna förblev barnsliga trots ökande kronologisk ålder”. Beviset för detta påstående skulle finnas i en vetenskaplig artikel från 1971.

Denna vetenskapliga artikel är skriven av två läkare som tagit emot 38 patienter mellan 13 och 24 års ålder under åren 1965 till 1970. Analysen som görs utgår från den omdebatterade läkaren Sigmund Freuds teorier med påståenden som att cannabis gör det svårt för tonåringar att förstå kroppens förändringar under puberteten, leder till svårigheter att kontrollera impulser, leder till rebelliskhet, leder till beroende i stället för frigörelse, hindrar hantering av alla känslor som kommer under tonårstiden, och utifrån det påstås att den som använder cannabis ”når kronologisk vuxenhet utan att uppnå den vuxnes mentala funktion eller känslomässiga mottaglighet.”. Inte bara är det en slutsats baserad på ett antal av 38 individer, utan dessutom en tolkning baserad på en psykodynamisk tolkning som är svår att generalisera från och dessutom en analysmetod som är omdebatterad.

Ingen av de källor som ligger till grund för FHI:s påstående om cannabis ger några som helst bevis för ett påstående som det om ”barnsligheten”, de håller inte som modern vetenskap om hur cannabis påverkar oss. Så de självklara frågorna blir, hur kan FHI tillåta att några freudiska tolkingar av individer från över 40 år tillbaka i tiden blir till sanningar om hur dagens tonåringar påverkas av cannabis, och kan man verkligen lita på FHI:s påståenden om cannabis skadeverkningar?

Länk till hela genomgången:
Kan journalister lita på fakta om droger?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Hoppas du gillade artikeln!

Cannabis.se kommer alltid att vara öppen och gratis för läsarna, men idag har många annonsblockerare och arbetet med hemsidan tar mycket tid. Snälla hjälp oss genom att handla produkter från våra annonsörer.