Nyheter

En konsekvent drogpolitik

Samhället har som bekant tagit sig rätten att bestämma vad medborgarna får, och inte får göra. Makthavare har alltid funnits. Föräldrar,  kungar, godsherrar, präster och adelsmän. Det var inte så länge sedan vi begåvades med en ny typ av makthavare- folkvalda politiker. Den auktoritära strukturen finns kvar, det är bara makthavarna som är utbytta. 80% av riksdagsmännen är nykterister, och man kan ju förstå att den tidiga arbetarrörelsen var motståndare till den tidens kopiösa alkoholkonsumtion. Familjer fick leva i misär, barn och fruar fick stryk av nedsupna familjefäder, men vid den tiden gick det bra att köpa cannabis på apotek utan recept. Strindberg hörde till kunderna här i landet.

I Frankrike bildade Charles Baudelaire och hans författarvänner klubben ”haschrökarna”. De rökte för att få litterär inspiration, och rimligen också för att ha lite trevligt tillsammans. För att göra ett långt hopp i historien blev cannabis populärt i USA kring 1920-30. Det var till stor del de oönskade mexikanska arbetskraftsinvandrarna som tog med sig drogen in i landet, och den blev populär i första hand bland jazzmusiker. Låten ”tea for two” t.ex. lär i själva verket inte handla om te, utan på ett förtäckt sätt anspela på marijuana.

 

Mexikanerna var inga populära personer i USA vid denna tid. Depressionen stod för dörren och mexikanerna konkurrerade ut amerikansk arbetskraft via lönedumpning. Som en del i ansträngningarna att hålla mexikanerna borta, infördes ett förbud mot cannabis. USA utövade också påtryckningar mot andra länder att göra detsamma, t.ex de arabländer där de största mängderna fortfarande produceras. Det är t.ex. vanligt att en europé som köper hasch i Marocko får varan beslagtagen och blir satt i fängelse för att säljaren angivit honom för polisen, som gärna vill visa väst att de är duktiga på att bekämpa knarket. Säljaren själv får sedan tillbaka varan och kan sälja den en gång till!

Det stora uppsvinget för cannabis kom i och med hippierörelsen och intresset för indisk kultur. Ungdomen hade gott om pengar och tid i efterkrigstidens USA. ”Sex, drugs and rock n´roll” blev ett sätt att njuta av den tid som inte behövdes för arbete. Man ville motverka konkurrens, prestationshets och krig. Det var en tid av vilt experimenterande och allt var väl inte så lyckat. Men man hade visionen om ett tillvaro där var och en skulle ha frihet att njuta av sitt liv som de ville, så länge det inte skadade någon annan. Tyvärr fick de tyngre drogerna som heroin och kokain också stor utbredning, vilket orsakade en hel del lidande och kriminalitet. Den konservativa högern fick en lämplig anledning att återföra de unga vildhjärnorna till ordningen igen. Man likställde alla droger utom kaffe, kakao tobak och alkohol och kallade dem med ett gemensamt namn- ”narkotika”. Även alkoholen försökte man förbjuda, men det föll på att större delen av allmänheten var emot förbudet!

Skall vi överhuvudtaget använda psykoaktiva ämnen till annat än sjukvård? Det är ju ändå så att en kemiskt inducerad eufori alltid följs av en motsvarande dysfori. Man kan misstänka att det hela blir ett nollsummespel och därmed slöseri med tid och energi. Min mening är dock att det ligger ett värde i att kunna reglera NÄR man vill ha sina toppar, och när det passar att fördriva den ofrånkomliga tristessen. Dessutom kan man inte generalisera över alla olika droger, som har helt olika effekter, olika efterverkningar och olika skadeverkningar.

Olika droger passar olika individer olika bra. Alkohol är utmärkt för den som behöver lugna nerverna, fast effekten på sikt snarast blir dåliga nerver. Det lossar på hämningar, vilket kan vara bra ibland, men också kan leda till våld och annan omdömeslöshet. Ca 40% av våra sjukhusinläggningar lär bero på alkoholskador.

Vad cannabis leder till är det inte så många som vet, och det man inte känner till är man ofta rädd för. En i och för sig förnuftig strategi, så vad som behövs för att sansa debatten är alltså lite fakta, och kunskaper från dem som har egen erfarenhet.

Det kan ju vara värt att notera att motståndarna till cannabis säger att det bara är de som själva röker som vill legalisera det. Det skulle alltså betyda att dessa personer är narkomaner, och per definition helt otillförlitliga i ämnet. Alltså är det bara folk som inte själva har upplevt verkningarna av drogen som har kompetens att avgöra om den är till nytta och glädje, eller bara till skada. Dessa personer torde väl redan ha tagit ställning, eftersom de avstått från att prova. F.d användare som gått ner sig på allehanda preparat blir också betrodda. Deras negativa erfarenheter av allmänt missbruk generaliseras till cannabis, eftersom det också är ett ”missbruksmedel”. En cannabisbrukare som inte gått ner sig, utan huvudsakligen hållit sig till cannabis har alltså väldigt svårt att göra sin stämma hörd.

Man kan undra mycket över varför det är så. Jag tror jag redan har givit en del av svaren på den frågan. Man kan också notera att allt som har med berusning att göra är väldigt känsloladdat, rent av tabubelagt. Folk säger att de dricker för smakens skull. Man säger sig ta ”ett glas vin” när man menar en flaska eller två. Kanske är det så att den puritanism som har skalats av från sexualiteten, i viss mån, fortfarande lever kvar med full styrka när det gäller njutning framkallad av droger.

Hur är det då med fördelar och nackdelar med cannabis?

Fördelar: Det inbjuder inte till flykt från olustkänslor. Är man nervös eller ledsen när man röker kan dessa känslor förstärkas. Det stimulerar fantasin och frigör tankar och förmågor man annars inte skulle fått fram. När man väl lärt sig hantera det kan man styra effekten till vad man själv önskar. Njutningsfylld kontemplation, förstärkning av positiva upplevelser av konst och musik, eller en promenad i naturen. Det förhöjer upplevelser av både sex och god mat.

Efter c:a 3-4 timmar klingar dessa effekter av, och man blir skönt trött. Det är en fördel att röka på kvällen. Då sover man gott, och vaknar utan baksmälla. Kanske lite kvardröjande trötthet som går över med ett par koppar kaffe. Förmågan att kör bil påverkas inte påvisbart enligt en studie jag har läst, vad som kan hända om man är för stenad är att man tappar lokalsinnet och kör vilse. Alla berusningseffekter är alltså borta efter 4 timmar trots att THC har en halveringstid på 12 timmar i blodet.

Det höjer suggestibiliteten, och man lär sig tänka positivt när man röker. Negativa tankar förstör hela upplevelsen. Samtidigt lär man sig att inte styra sin upplevelse. Man måste slappna av och följa med. Det kan vara bra att göra även i det nyktra livet. Det är ju ingen ide att tvinga sig att somna, eller att kämpa sig ur ångestkänslor. Då blir det bara värre.

I många forntida kulturer har man uppfattat cannabis som en helig drog. Detta gäller knappast opiater kokain eller alkohol (bortsett från nattvardsvinet).

Det är en utmärkt rekreationsdrog och den fungerar lika bra vid en affärsförhandling som en Greatful Dead-konsert eller en vanlig fest. Känner man sig ur slag kan kan det hjälpa en att höja upp självkänslan igen. Det ger en stark känsla av att vara levande, och förhöjer positiva känslor gentemot andra. Skapar ingen aggressivitet, heller inte passivitet, om man inte själv väljer att gå in i kontemplation.

Folk som vill sluta med tyngre saker kan med fördel göra det genom att röka hasch under abstinensperioden. Hasch är inte alls fysiskt vanebildande.

Nackdelar: Det har talats om cannabispsykoser, men vad jag vet är detta inte klart belagt. Den amerikanske psykiatern Kohut har sagt att om en patient inte tål cannabis, är det ett säkert tecken på att han lider av en borderlinestörning. Dessa snedtändingår har såvitt jag vet alltid gått över av sig själva eller med hjälp av en kamrat som kan distrahera den drabbade från sina negativa upplevelser genom att ta honom på en promenad och prata om neutrala saker. Fast bestående cannabispsykoser påstås existera. Antagligen fanns psykosen i så fall latent, och bara väntade på en tillräckligt stark känsloupplevelse för att bryta ut.

Det sänker testosteronhalten, men det påverkar inte sexualdriften hos en vuxen. Man kan ju tänka sig att en förpubertal person påverkas negativt i sin sexuella utveckling. Alkohol å andra sidan höjer östrogenproduktionen!

Man kan naturligtvis, som med alla intressen i livet bli alltför fixerad. Det finns folk som röker uppåt tio gram per dag, men vanligen röker man mindre än två gram per dag, vilket är mycket det också. Vi har ingen etablerad haschkultur i Sverige än, men den kommer sannolikt att utvecklas oavsett riksdag och socialstyrelse vill eller inte. Då lär sig folk att man bara förstör effekten genom att röka ständigt, och att man heller inte får något gjort. Cannabis kan brukas och missbrukas precis som alkohol, men konsekvenserna av cannabismissbruk är betydligt mildare än av alkoholism.

THC har en halveringstid i fettvävnader på en vecka, men det verkar ju som att all effekt försvinner några timmar efter senaste intag. Underligt, men så är det ju. Kanske någon kvarstående effekt går att finna om man letar noga.

Storrökare får sämre korttidsminne, men det är ju inte värre än att Bob Marley kunde komma ihåg låtarna han skrev, och han lär ha rökt uppemot 50g marjuana om dagen (fast det är nog en överdrift!)

Det tar lite tid att lära sig hantera, och alla får nog en snedtändning någon gång, men man lär sig med tiden undvika att röka i fel sällskap och fel sinnestämning.

Lungskador lär väl bli desamma som med tobak, fast mängden man röker är ju inte för en måttlig användare mer än motsvarande en cigarrett om dagen. Ett visst mått av psykologiskt beroende kan uppstå, men det är inte värre än att man lätt uthärdar långa perioder utan. Det känns betydligt värre om TV:n går sönder

Det finns en gammal epidemiologisk undersökning från Marocko som visade att psykoser var vanligare bland dem som INTE rökte än bland rökarna. En förklaring kan vara att de som ligger nära psykos bara tänder snett, och slutar. Man har också framkastat att cannabis kan ha en psykosskyddande effekt. Beträffande allt tal om att cannabis är inkörsporten till tyngre droger får man ju beakta att man tvingas umgås med folk som hanterar diverse förbjudna substanser när man skall handla. Det skulle inte behövas om det blev lagligt.

Jag tycker cannabis är en tillgång i livet, och att det är en förlust för folk att inte få använda det. Man kan förstå att nykteristerna gärna vill pracka på folk sina egna värderingar, men det som är bra för folk kommer folk att se till att de får. Det är bara så tragiskt att så många skall behöva få problem med sociala myndigheter, bli bestraffade och stigmatiserade på den alltför långa vägen mot ett samhälle som tillåter var och en att leva på sitt eget sätt, så länge det inte skadar andra.

Man kan naturligtvis invända att vi alla borde vara solidariska med dem som inte lär sig hantera det, och därför se till att det inte kommer in i svensk kultur.

Då borde vi alla i konsekvensens namn bli nykterister också, för alkoholen har både mindre fördelar och mycket större nackdelar.

Någon annan säger att man inte kan ersätta en drog med en annan, utan att resultatet blir en drog PLUS en annan.

OK! En dålig drog plus en bra i så fall, och man kan ju alltid räkna med att några alkoholister och narkomaner lyckas bryta sitt missbruk genom att istället bruka cannabis.

Rökheroinet breder ut sig, och visst vore det väl helt OK om detta inte sker på bekostnad av cannabisen, utan tvärtom?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Hoppas du gillade artikeln!

Cannabis.se kommer alltid att vara öppen och gratis för läsarna, men idag har många annonsblockerare och arbetet med hemsidan tar mycket tid. Snälla hjälp oss genom att handla produkter från våra annonsörer.