Det förefaller som om en viss förändring skulle äga rum på den massmediala scenen just nu. Förändringen har att göra med mediernas synsätt på droger och s k knarkande, d v s konsumtion av narkotikaklassade preparat.
Exemplet med Jonas Thente på DN:s kultursida, som för en tänkt konversation med sin dotter om Ola Lindholms påstådda knarkande, är bara ett i raden på hur företrädare för våra medier uppenbarligen börjar ledsna ur när det gäller den onyanserade bild av droger som sprids genom det fenomen som Thente kallar ”det självgoda snaskandet i mediekända personers privatliv”.
Ett annat exempel är rubriken i AB när Fridolin och Romson utsetts till MP:s nya språkrör: Höga förr- högre nu. Rubriken anspelade på det faktum att båda medgivit inför pressen att de en gång i tiden provat/använt cannabis, men kan tyckas vara en smula opåkallad i sammanhanget. Den väckte dock tillräckligt med uppseende för att en bloggare skulle anföra teorin att rubriksättaren själv var pårökt vid det tillfälle rubriken tillkom.
Skräckinjagande ord
Obönhörligt dör naturligtvis det gamla släktet av knarkdinosaurier ut och ersätts av mera i verkligheten insatta, yngre generationer, som inte har den traumatiska kopplingen till de skräckinjagande orden droger, knark, narkotika etc..
Världen befinner sig onekligen i en brytningsperiod just nu och detta är så pass påtagligt att inte ens den gamla grundmurade svenskt negativa inställningen till otillåten droganvändning undgår att förändras och vittra i sina grundvalar.
