Den engelska tankesmedjan The Beckley Foundation har tittat närmare på narkotikapolitiken i Sverige. Vi är bra på att skrämma bort unga från droger men med globaliseringen blir det allt svårare. Få ungdomar som knarkar är huvudförsvaret bland knarkkrigare som vill bevara den inhumana visionen om ett narkotikafritt Sverige.
Varför Sverige inte tycks hantera det stora problemet, problematiskt drogberoende, bättre än andra EU-länder är en berättigad fråga. För om vår strategi är bäst så borde vi väl ha avsevärt färre missbrukare än andra länder på kontinenten?
Fredagens Metro innehöll två spännande nyheter som bra beskriver nykterister och knarkkrigares skenhelighet.
1. IOGT-NTO-man fast för rattfylla (sid 06)
Aktiv föreningsmedlem och föreläsare kör rattfull till systembolaget. Alla kan göra misstag och uppleva perioder av svaghet. Det är just det som är grejen.
Täppas Fogelberg som leder Ring P1 blev anmäld till Granskningsnämnden pga ett radioprogram sänt i juli 2009 där flera inringande personer diskuterade legalisering av cannabis med programledaren. Anmälaren tyckte att Täppas flera gånger propagerade för legalisering av cannabis men det tyckte alltså inte nämnden.
Nu ska polisen i Stockholms söderort slå hårt mot den utbredda cannabiskonsumtionen i förorterna. Tänk att myndigheters kommunikér gällande knark alltid är lika fulla av säkerhet och vinnarinstinkt.
Tanken är att missbrukande ungdomar ska ”åtgärdas” dvs att behandling sätts in direkt vid gripande. Enligt polisen så beror butiksrån ofta på cannabisskulder. I USA pratar myndigheter gärna om hur många det är som behöver vård för cannabisbruk, att brottslingarna får välja mellan fängelse och tvångsvård nämns inte i samma mening. På samma sätt är det är löjligt att tala om missbruk utan att nämna bruk.
Tänk om många av dem gripna inte ens kommer att vara missbrukare? Är det möjligt i Sverige?
I Tyskland har forskare vid fyra universitet studerat cannabis withdrawal syndrome (CWS). I studien ingick en grupp på 73 patienter diagnostiserade med cannabisberoende. Forskarna observerade att besvären i och med CWS är som störst dag 1 utan cannabiskonsumtion och minskade därefter stadigt varje dag.
Vanliga problem som rapporterades av testpersonerna:
Ofta förekommer det komorbida problem för personer med ADHD som t.ex. drogberoende, depressioner och dyslexi. När det gäller bruk och missbruk av många droger så är det procentuellt sett väldigt få som utvecklar en beroendeproblematik och fastnar i ett missbruk.
I Sverige har vi ofta svårt att greppa detta då alkohol är en älskad och accepterad drog samtidigt som rättsväsendet klassar all narkotikaanvändning som missbruk. Det konstiga med att kalla allt för missbruk är att de flesta som provar illegala droger endast gör det ett fåtal gånger för att sen inte pröva igen.
En modern förklaringsmodell för ADHD är att dopaminutsöndringen i vissa delar av den främre delen av hjärnan inte fungerar lika stabilt som hos de flesta. Man kan lite förenklat förklara det som att en person med ADHD kan ha problem med inlärning, flitighet och rationella reaktioner p.g.a. ett ineffektivt belöningssystem som möjligen kan förklaras med lägre dopaminkoncentration i hjärnan. En person utan ADHD får en jämn och utdragen dopaminbelöning för att t.ex. läsa läxor. En person med ADHD drabbas väldigt lätt av okoncentration och en störd fokus eftersom störningsmoment triggas av en disruptiv dopaminutsöndring.
Kanske en dum rubrik men det verkar som att många inte har förstått det. Numera tillhandahåller vi i Sverige motvilligt substitutsbehandling med Metadon eller Subutex för heroinmissbrukare. Vi ger dessa patienter ett läkemedel som innehåller opiater fast det är säkrare och inte lika euforiskt.
Knarkkrigare som hatar denna humana behandling tar varje chans att kritisera och försöka gå tillbaka till medeltida metoder som Sverige länge använt för att avrätta narkomanerna.
Att tunga missbrukare får rena sprutor från sjukvården är en metod som använts med framgång i flera Europeiska länder sedan sjuttiotalet. I Sverige har knarkkrigare lyckats streta emot och förhindra denna utveckling med hjälp av dogmatisk argumentation om att samhället inte ska uppmuntra till knarkande.
De som inte accepterar att narkomaner får denna hjälp borde kallas för mördare. Konstigt nog är mördarna i det här fallet liberala (?) folkpartister och hälsofokuserade kristdemokrater. RNS påverkar debatten med den lögnaktiga boken Sprututbyte som trots svidande kritik från Karolinska Institutets etiska kommitté fortfarande säljs från rns.se/litteratur.asp.
Allt prat mot sprututbyte är osaklig och moralisk propaganda. Motståndarna har inte vetenskapen på sin sida men ändå lyckas man kontrollera politiken. WHO och FN rekommenderar program för rena sprutor till injicerande narkomaner.
Idag sändes första avsnittet i SR:s nya programserie Knarket. Jag gillade intervjun med en klok tonåring från Stockholm som har missbruksproblem. Tonåringen hade genomgått olika beroendebehandlingar men som dem flesta blev han inte drogfri av det.
Narkotika finns överallt och är inte bara ett problem bland socialt och ekonomiskt utsatta människor. Det knarkas en hel del på Stockholms innekrogar vilket vi får uppleva när programledaren observerar bekanta som snortar kokain inne på en krogtoalett.
Legaliseringsrörelsen jämställs ofta med terrorism eller hemliga sällskap som utgörs av hippies, maffian och holländare. Men varför skulle knarksäljande brottssyndikat vilja legalisera knarkmarknaden? Det är helt enkelt frågan om enkel Bushretorik som nykterismen och kd-isarna sprider för att smutskasta sakliga argument. Nationalekonomer, nobelpristagare och labbmästare som förespråkar pragmatisk beroendevård och narkotikapolitik är helt enkelt svårare att överrösta.
DOGMATISK Svensk narkotikapolitik fokuserar väldigt mycket på att unga inte ska testa narkotika. Sveriges låga men uppåtgående procent av unga som prövar narkotika (7% flickor & 9% pojkar) är den gyllene indikatorn som den repressiva och moraliska lagstiftningen försvaras med. Men är verkligen ungdomars tendens att pröva illegala droger en bra måttstock för narkotikapolitiken?
I Holland så är det färre ungdomar som prövar narkotika än vad det är i Frankrike och England, de två senare länderna bedriver en mer repressiv narkotikapolitik. Relationen mellan en sträng stat som straffar knarkare och hur många unga som prövar narkotika är alltså inte självklar.
Dr. Frederick Polak som arbetar med beroendeproblematik för Amsterdams kommun och som aktiv ledamot i ENCOD:
